Det mänskliga ögat

Allt du behöver veta om vårt ögas anatomi, struktur och funktioner

Ögat är ett av våra viktigaste sinnesorgan och mer komplext än nästan alla andra organ. Människans öga kan absorbera och omedelbart behandla mer än tio miljoner informationsbitar per sekund. Men har du någonsin tänkt på hur ögat faktiskt fungerar? Hur skapas bilderna vi ser? Och vilka delar av kroppen är delaktiga i denna avancerade process? SE BÄTTRE reder ut begreppen – om allt från ögats anatomi och struktur till hur det fungerar.

Ögat fungerar till stor del på samma sätt som en videokamera: enkelt uttryckt samarbetar dess olika delar för att visualisera världen omkring oss. Läs vidare så får du veta exakt hur ögat fungerar. Låt oss börja med att gå igenom ögats struktur och viktigaste delar.

Anatomi: det mänskliga ögats struktur

Anatomi: det mänskliga ögats struktur

Hornhinnan

Hornhinnan, ögats yttre skikt, är fuktig eftersom den täcks av tårvätska. Den är inbäddad i den så kallade skleran (den vita delen av ögat) och tillsammans utgör dessa vad experterna kallar tunica externa bulbi. Hornhinnan fungerar som ett fönster: den är diskformad och transparent och släpper in ljus till ögat. Den skyddar också ögat mot extern påverkan som t.ex. smuts, damm eller ytliga skador. Den är till sin natur väldigt elastisk. Hornhinnans krökning ger den dessutom dess optiska egenskaper och spelar en avgörande roll för att vi ska se tydligt.

Ögonvitan

Ögonvitan, som kallas sklera, är tjockare och kraftigare än hornhinnan och skyddar på så sätt ögat mot skador. Den täcker i princip hela ögat med två undantag: längst fram finns den inbäddade hornhinnan och längst bak synvervsfibrerna.

Pupiller

Pupillen är det svarta hålet i mitten av ögat. Den reagerar på infallande ljus och anpassar sig till hur kraftigt ljuset är. Det är inte själva pupillerna som gör detta utan snarare iris. Även vårt humör kan påverka storleken på pupillerna. Rädsla eller glädje kan till exempel göra att pupillerna vidgas, och även alkohol och droger kan också få dem att ändra storlek.

Iris

Iris, en färgglad ring, omsluter pupillen och fungerar på samma sätt som en bländare: den styr mängden ljus som kommer in i ögat. I en ljus omgivning ser den till att pupillerna blir mindre och därmed släpper in mindre ljus. I mörkret sker det omvända: pupillens ringmuskel öppnar och pupillen vidgas. Då säkerställs att mer ljus kan nå ögat i mörker, och mindre ljus i ljusa omgivningar. Iris avgör också vår ögonfärg och är unik för var och en av oss. Den har fått sitt namn efter den grekiska regnbågsgudinnan. Lite intressant är att färgen på iris inte alls påverkar hur vi ser. Någon med bruna ögon ser inte världen "mörkare" än någon med ljusare ögon, t.ex. blå.

Ögonkammare (camerae bulbi)

Det mänskliga ögat har en bakre och en främre kammare. Dessa är hålrum i ögats bakre segment som är fyllda med vattenhaltig vätska. Denna vätska innehåller viktiga näringsämnen till linsen och hornhinnan, förser dem med syre och hjälper dem att bekämpa smittämnen. Vätskan i ögats kammare har ytterligare en uppgift, nämligen att hjälpa ögat att bibehålla sin form.

Ögats lins (lens crystallina)

Ögats lins samlar ihop ljuset som kommer in genom pupillen och säkerställer en skarp bild på näthinnan. Linsen är elastisk och kan anpassa sin form med hjälp av ciliarmuskeln för att fokusera på objekt på nära håll och långt avstånd. Det innebär att linsen kröker sig när vi tittar på ett objekt på nära håll, så att vi ser tydligt. När vi tittar på något som är längre bort blir linsen plan igen och vi ser åter tydligt. Linsen vänder på bilden vi ser och visualiserar den bakvänt på näthinnan. Den blir inte "rättvänd" igen förrän när hjärnan bearbetar den.

Ciliarkroppen eller strålkroppen (corpus ciliare)

Ciliarkroppen spelar en avgörande roll när det gäller vår syn: den producerar vattenhaltig vätska och innehåller ciliarmuskeln (musculus ciliaris). Genom att anpassa linsen säkerställer den att vi kan fokusera på objekt på både nära håll och långt avstånd.

Glaskroppen (corpus vitreum)

Insidan av ögat mellan linsen och näthinnan är fylld med glaskroppen. Den utgör största delen av ögat och representerar som namnet antyder dess kropp. Den är transparent och består av 98 % vatten och 2 % natriumhyaluronat och kollagenfibrer.

Näthinnan

Näthinnan bearbetar ljus- och färgimpulserna för att överföra dem till hjärnan via synnerven. Man kan säga att näthinnan fungerar som en katalysator: den använder sina sinnesceller för att omvandla det inkommande ljuset som sedan bearbetas av hjärnan. Dessa sinnesceller består av tappar (för färgseendet) och stavar (för att skilja mellan ljus och mörker). Ingen annanstans i ögat är de så tätt packade som i mitten av näthinnan eller i makulan: runt 95 procent av alla sinnesceller sitter i ett område som bara är cirka 5 kvadratmillimeter. Det är ungefär som ett knapphålshuvud.

Åderhinnan (chorioidea)

Åderhinnan i människans öga sitter mellan ögonvitan och näthinnan och ansluter till ciliarkroppen och iris. Den förser receptorerna på näthinnan med näringsämnen, håller näthinnans temperatur konstant och är också delaktig i ackommodationen, alltså växlingen mellan närseende och avståndsseende. Den fungerar ungefär på samma sätt som en kameralins fokuserar.

Synnerven (nervis opticus)

Synnerven har till uppgift att överföra information från näthinnan till hjärnan. Den består av runt en miljon nervfibrer (axoner) och är ungefär en halv centimeter tjock. Den plats där synnerven går ut ur ögat kallas papillen. Denna punkt kallas även "blinda fläcken" eftersom näthinnan inte har några sinnesceller där. Därför är den bild som skapas i hjärnan i praktiken en svart prick – i normalfallet kompenserar våra små grå för detta för att kunna skapa en enhetlig bild. Dock uppfattar vi vanligtvis inte medvetet denna punkt eftersom hjärnan "åtgärdar" bristen.

Fovea/centralgropen (fovea centralis)

Liten men med stor påverkan: centralgropen är mindre än två millimeter stor men ansvarar för viktiga uppgifter i vårt optiska system. Den sitter mitten av näthinnan och är fullproppad med sinnesceller som gör att vi kan se så tydligt som möjligt och i färg under dagen. När vi tittar på ett objekt roterar våra ögon automatiskt så att det vi ser kan avbildas på fovean.

Den yttre delen av människans öga

De delar som sitter "runt" det mänskliga ögat spelar en stor roll för att vi ska kunna se: dessa är bland annat ögonlocken, ögonfransarna, tårkanalerna och ögonbrynen.

Tårkanalerna (glandula lacrimalis)

Tårkanalen är ungefär lika stor som en mandel, sitter på utsidan av ögonhålan och producerar tårar när vi behöver dem. Tårvätskan som består av salt, proteiner, fett och enzymer används för att försörja hornhinnan med fukt, skydda den och hjälpa till att ta bort främmande föremål ur ögat.

Ögonlock (palpebrae)

Ögonlocken fuktar ögat varje gång vi blinkar och stängs av reflex för att skydda mot vind, vätskor och främmande partiklar. I genomsnitt blinkar man åtta till tolv gånger i minuten. När vi blinkar fördelas tårvätskan över ögats yta på bara en bråkdels sekund. Hornhinnan fuktas och hindras från att torka ut.

Ögonfransar (cilia)

Ögonfransarna är inte bara vackra utan har även en praktisk funktion: deras uppgift är att skydda mot damm, smuts och främmande partiklar. Allt detta sker helt automatiskt: så snart de tunna fransarna kommer i kontakt med något, eller när hjärnan förväntar sig att det ska ske, stängs ögonlocken av reflex.

Ögonbryn (supercilium)

Ögonbrynen skyddar ögonen mot svett som kan rinna ner från pannan.

Synen förklarad: Hur det mänskliga ögat fungerar

Sättet vi ser saker och ting på är en komplex process: innan vi ser något sker en rad olika steg i ögat och hjärnan. Man talar om den retino-kortikala vägen, som börjar i ögat och leder hela vägen till hjärnan. Man kan säga att vi ser så här: det mänskliga ögat absorberar ljus från omgivningen och samlar ihop det på hornhinnan. Det resulterar i ett initialt visuellt intryck. Därefter vidarebefordrar varje öga denna bild till hjärnan via synnerven och bearbetar den, vilket gör att vi "ser". Ljuset är grunden till allt vi ser. I fullständigt mörker är vi i princip blinda.

Det innebär i detalj att om vi ens ska ha chansen att se något måste det finnas åtminstone lite ljus på föremålet ifråga. Detta ljus reflekteras sedan tillbaka av föremålet och bearbetas av vår synapparat. Om vi tittar på ett träd absorberar våra ögon ljuset trädet reflekterar: strålarna går först genom bindhinnan och hornhinnan. Därefter går de genom ögats bakre kammare och pupillen. Ljuset når sedan ögats lins, där det samlas ihop och överförs till den ljuskänsliga näthinnan. Där samlas den visuella informationen in och sorteras: stavarna ansvarar för ljus-/mörkerseendet och tapparna för färger och klarhet. Informationen överförs till synnerven som i sin tur tar den direkt till hjärnan. I hjärnan utvärderas informationen på nytt, tolkas och sätts samman för att forma den bild vi slutligen ser.

Även om det finns detaljerad kunskap om ögats anatomi och struktur är många frågor om hur vårt medvetande fungerar fortfarande till stor del obesvarade. Även om vi vet vilka delar av hjärnan som är mest aktiva när man ser något, vet inge riktigt hur vi uppfattar vår omgivning som ett resultat av detta.

Att se på nära håll och långt avstånd

Friska ögon gör detta automatiskt utan hjälp så att vi kan växla mellan närseende och avståndsseende och se föremål tydligt på båda avstånden. Denna dynamiska förmåga att se föremål tydligt på olika avstånd kallas ackommodation. Förmågan baseras på linsens elasticitet. Så länge den fungerar som den ska kan den ändra form och på så sätt anpassa sig till föremål på nära håll eller långt avstånd, beroende på vad vi vill se. Linsen i ett normalt öga är platt och lång, vilket är optimalt för att titta på föremål på bägge avstånden. Om vi dock tittar på ett föremål på nära håll blir linsen mer krökt: den växlar till "närläge" och gör att vi kan se föremål i närheten tydligt. Ackommodationen utlöses alltid när föremål syns suddigt på fovean.

Att se på dagen – hur våra ögon fungerar

Att se föremål när det finns gott om ljus (fotopiskt seende eller dagseende) är en uppgift för de sinnesceller som ansvarar för färgseendet: tapparna. Även pupillen är delaktig i dagseendet: ju ljusare det är desto mindre blir pupillen. Den anpassar sig till olika starkt ljus och reglerar mängden ljus som kommer in i ögat. Denna förmåga kallas adaption. Solglasögon och färgade glas kan skydda ögat mot kraftigt ljus.  

Mörkerseende

Mörkerseende

I mörkret kopplar våra ögon om från dagseende (fotopiskt seende) till mörkerseende (skotopiskt seende). Det tar ungefär 25 minuter för ett par friska ögon att anpassa sig till mörkret. Ju mindre ljus som är tillgängligt desto mer aktiva blir ögats sinnesceller: de är ansvariga för vårt ljus-/mörkerseende och kallas tappar. Samtidigt vidgas pupillerna för att "släppa in" så mycket ljus som möjligt. Friska ögon har inga problem med att anpassa sig till växlande ljusförhållanden. Ärftliga sjukdomar, vissa typer av läkemedel, skador och vitamin A-brist är faktorer som kan leda till begränsat mörkerseende. Detta drabbar många glasögonanvändare. Pupillerna måste vidga sig mer när ljuset är begränsat. Resultatet blir att skärpedjupet går förlorat och det spatiala seendet begränsas, samtidigt som reflektioner och dålig kontrast tröttar ut ögonen. i.Scription®-teknologin från ZEISS tar hänsyn till användarens utvidgade pupiller i mörker vid tillverkningen av glasen, och bidrar på så sätt till att man ser mycket bättre i svagt ljus.

Visste du att vårt ljus-/mörkerseende också påverkar flygsäkerheten? Under start och landning dimmas belysningen i kabinen så att passagerarnas och besättningens ögon kan anpassa sig omedelbart till de nya ljusförhållandena vid en eventuell krasch. Det kan spara dyrbara sekunder vid en nödsituation.  

Synproblem och ögonsjukdomar – vad gör man om man ser dåligt?

Närsynthet, översynthet, ålderssynthet – det finns många synproblem som kan begränsa vår visuella uppfattning. I de flesta fall kan ett par optimalt tillpassade glasögon med rätt glas hjälpa oss att se tydligt igen. SE BÄTTRE förklarar: Vilket glas lämpar sig för olika synnedsättningar?

Många ögonsjukdomar kan påverka vår syn och ha allvarliga konsekvenser för hur vi uppfattar världen runt omkring oss. Dessa omfattar allt från mindre allvarliga ögonsjukdomar som kroniskt torra ögon, glaskroppsgrumling och skelning till grå starr, glaukom och makuladegeneration. Men vilka är de vanligaste ögonsjukdomarna och hur kan man upptäcka dem?

Börjar du bli trött i huvudet av alla termer och processer? Ta det lugnt! Som du ser är det mänskliga ögat ett ytterst komplext organ som samarbetar nära med hjärnan och ofta sägs vara hjärnans fönster. Knappt något annat sinne ger oss så mycket information om vår omgivning, vårt dagliga liv eller människorna runt oss – och i slutänden om oss själva.  

Du kanske också är intresserad av detta

Min synprofil Fastställ dina personliga synvanor nu och hitta en glasögonlösning som passar just dig.
Hitta en ZEISS-optiker nära dig

Vill du läsa mer?

Hur tillverkas glasögonglas? Från plast- till mineralglas från ZEISS – allt du vill veta om hur glasögonglas tillverkas

Förstå din syn 2018-mar-28

Tags:

Att upptäcka synproblem Närsynthet, långsynthet, brytningsfel etc.: Vilka synproblem finns det och hur kan vi åtgärda dem?
Defekt röd-grön-seende, röd-grön färgblindhet och total färgblindhet Vad finns det för olika typer av färgblindhet och defekt färgseende? Hur känner man igen dem?

Förstå din syn 2017-nov-29

Tags:

Glasögonens historia Från "lässtenar" till livsstilsaccessoarer

Liknande produkter