Glasögonens historia

Från "lässtenar" till livsstilsaccessoarer

Enligt experterna är glasögon den femte viktigaste uppfinningen sedan människan upptäckte elden och uppfann hjulet. Skälet är att miljontals människor för första gången i människans historia kunde se bra trots synproblem. Idag tar vi detta för givet, men för några sekler sedan fanns det helt enkelt ingen lösning för dem med nedsatt syn – man var först tvungen att uppfinna glasögonen. Det tog lång tid att utveckla de moderna glasögon vi använder idag. Man fick experimentera mycket och många olika typer av glasögon kom och gick. SE BÄTTRE återberättar glasögonens historia – från de ursprungliga "lässtenarna" genom deras förvandling till eftertraktade livsstils- och modeaccessoarer.

Uppfinningen av glasögonen anses vara ett avgörande steg framåt i människans kulturella historia. Plötsligt kunde människor med synfel inte bara delta aktivt i det dagliga livet, utan dessutom studera längre, utöka sin kunskap och överföra kunskapen till andra. Den framstående romerske talaren Cicero (106–43 f. Kr.) klagade på hur besvärligt det var att låta slavar läsa upp alla texter högt. Eller ta det speciella synhjälpmedlet som kejsar Nero (37–68 e. Kr.) skapade: han såg sina älskade gladiatorkamper genom en grön sten, i hopp om att ljuset skulle förbättra hans syn. Detta trodde man på ända in på 1800-talet. "Solglasögon" från den perioden var försedda med gröna glas och användes även inomhus. Men när och var började man då egentligen uppfinna ett fungerande synhjälpmedel?

Världens första synhjälpmedel

Världens första synhjälpmedel

Den arabiske forskaren och astronomen Ibn al-Heitam (ca 965–1040 e. Kr) var den första som hävdade att slipade glas skulle kunna hjälpa människor med synnedsättning. Hans idé om att använda delar av ett sfärformat glas för optisk förstoring omsattes dock inte i praktiken förrän många år senare. Hans "Bok om optik" översattes till latin år 1240 och fick en bred läsekrets i många kloster. Just i denna miljö blev Ibn al-Heitams idéer verklighet: på 1200-talet utvecklade italienska munkar ett halvsfäriskt glas tillverkat av bergkristall och kvarts, som förstorade bokstäverna när det placerades ovanför en skrift! Denna "lässten" blev en välsignelse för många äldre munkar som led av ålderssynthet och förbättrade deras livskvalitet avsevärt. Under denna period började man använda det tyska ordet för glasögon, brille, därav svenskans "brillor". Termen kommer från beryll, namnet på den bergkristall som slipades till de första glasen.

Glasögonens födelseort

Medan lässtenar hjälpte människor att kunna se i vardagen var de ändå långt ifrån de glasögon vi är vana vid idag. Dagens glasögon tillkom i samband med en innovation skapad på det berömda glasbruket Murano på 1200-talet. Murano är en liten ö norr om Venedig som länge ansågs vara glastillverkningens centrum. Hantverkarnas kunskap om glastillverkning delades inte med utomstående: ingredienserna hölls topphemliga och glashantverkarna, kallade cristalleri, förbjöds att lämna ön. Vid denna tid kunde någon som bröt mot bestämmelserna bestraffas med döden. Under denna period riktade hela världen sina blickar mot Italien eftersom det vita glas som behövdes för att tillverka synhjälpmedel endast producerades i Murano-glasbruket.

Vid slutet av 1200-talet lyckades cristalleri uppnå något helt avgörande: för första gången slipade man två konvexa glas, placerade dessa i vardera en ring av trä med ett skaft och satte ihop dem med en nit. Och tada – de första glasögonen hade skapats! Dessa "nitglasögon" kunde inte sättas fast på användarens huvud. Trots det var de det ultimata i synväg. För att se bättre behövde användaren bara hålla dessa "dubbelglas" framför ögonen. Uppfinningen förevigades till och med i en byggnad i regionen. År 1352 målade Tomaso di Modena freskerna i kapitelsalen i dominikanerklostret San Nicolo i Treviso, där ett läsglas och ett par dubbla nitglasögon avbildas. Trots glashantverkarnas ansträngningar kunde man inte längre behålla glastillverkningens mysterier för sig själva. För att se till att Venedig förblev marknadsledande inom glasindustrin tilläts endast de som helt följde cristalleris regler att tillverka "ögonglas" efter år 1300. Efterhand spreds nitglasögonen även till Tyskland: det äldsta exemplaret hittades i klostret Wienhausen i norra delen av landet.

Glasögonens födelseort

I takt med att tiden gick ersatte glashantverkarna skaftet på nitglasögonen med en bygel, och träramarna med bly. Detta ledde till ytterligare ett viktigt steg i synhjälpmedlens utveckling: bygelglasögon som till stor del påminner om de vi använder idag. Man började använda andra material: från 1500-talet bearbetade man läder, sköldpaddsskal, horn, valfiskben, järn, silver och brons. Alla dessa var material endast de rika hade råd till.

Dagens glasögon

De glasögon vi ser och använder idag började tillverkas i början av 1700-talet. Det största problemet med synhjälpmedel var passformen: antingen halkade de ner på näsan hela tiden, eller så fick man hålla dem på plats, vilket var både ansträngande och störande. En fördel med "öronglasögon" eller "skalmglasögon" jämfört med föregångarmodellerna var att de var försedda med en näsbrygga och skalmar som höll glasögonen på plats med hjälp av öronen. Ofta satt en metallring i änden av skalmen så att glasögonen skulle bli bekvämare. De första exemplen på dessa glasögon återfanns i London och kan ses i en marknadsföringsbroschyr från år 1728 från den engelska optikern Scarlett. Även i USA började människor fundera på hur man kunde förbättra glasögonen. Visste du att Benjamin Franklin skapade bifokala glas år 1784, alltså föregångaren till dagens varifokala glas? Därför kallas bifokala glasögon fortfarande "Franklin-glasögon".

 

Läs mer om olika typer av glasögonglas.  

Bifokala glasögon av den typ som uppfanns av Benjamin Franklin (ca 1860). Optiska Museet, Oberkochen
Bifokala glasögon av den typ som uppfanns av Benjamin Franklin (ca 1860). Optiska Museet, Oberkochen

Moderna "skalmglasögon" började spridas runt 1850. Den enkla designen har varit i stort sett oförändrad under de senaste 150 åren. Komforten för användaren har dock förbättrats med tiden i form av bättre designade skalmar och bekvämare näskuddar, och i början av 1900-talet uppnåddes anatomisk perfektion.

Vid denna tidpunkt hade glasögonens kvalitet nått helt nya höjder – och ändå lyckades ZEISS uppnå avgörande förbättringar av glasögonglasen. "Man ser mycket bättre med glasögon än utan" var allmänhetens uppfattning. ZEISS ställde dock en viktig fråga: är det möjligt att optimera en glasögonanvändares syn ytterligare genom att förbättra glasen? Istället för att fokusera på produkter som skulle sälja bättre började ZEISS år 1908 utveckla glasögonglas som stöd för ögat över hela synfältet. Teamet leddes av den berömda optikvetenskapsmannen Moritz von Rohr (1868–1940), och den svenska ögonläkaren och senare nobelpristagaren Allvar Gullstrand (1862–1930) ägnade all sin tid åt glasögonglas för starrpatienter, eftersom just dessa hade störst behov av att kunna se bättre. Deras forskning ledde till Punktal®, det första glasögonglaset med punktuell avbildning, och inledde en synrevolution som tog världen med storm år 1912. Med Punktal® kunde användaren se klart även genom glasets kanter. Innan denna uppfinning behövde användaren vrida huvudet så att föremålet i fråga låg i mitten av glasögonglaset om det skulle kunna ses tydligt. Denna bedrift formar den optiska världen än idag. År 1935 följde en annan framgång: med Perivist skapade ZEISS världens första bågar anpassade för att inte glida ner på användarens ansikte. Med andra ord: ZEISS skapade de första moderna glasögonen. Tidigare kunde man bara använda runda optiska glas.

1912: Med Punktal® kunde användaren se klart även genom glasets kanter.
1912: Med Punktal® kunde användaren se klart även genom glasets kanter.

Glasögon i alla former och storlekar

Synhjälpmedel av alla former och storlekar utvecklades i kölvattnet av lässtenen. Ett exempel är monokeln, en populär accessoar bland den välbärgade befolkningen i Tyskland och England från 1727 och framåt. Lornjetten, ett synhjälpmedel man höll framför ögonen med hjälp av ett handtag, följde år 1780. Bågglasögonen från Nürnberg, som i folkmun kallades det mindre smickrande namnet "näskrossare" kom också vid den här tiden. De bestod av en enkel båge tillverkad av en lång metalltråd som virades runt glasen. Även om dessa glasögon tillverkades av relativt enkla material var de extremt populära ända in på 1800-talet. Sedan ändrades modet och de flesta valde istället pincené-modellen. Denna "stjärna" bland synhjälpmedlen bestod också av två glas ihopsatta med ståltråd i ringar som satt högt uppe på användarens näsrot. Från år 1841 var ingen annan design så kännetecknande för den förmögna tyska medelklassen.

Vad glasögon kan göra idag

Vad glasögon kan göra idag

Från varifokala precisionsglas och specialglas för den digitala världen till bilglasögon eller glasögonglas designade för kontaktlinsanvändare: vårt mål att löpande optimera människornas syn har lett till en rad innovativa glasdesigner och -lösningar sedan Punktal®-glaset skapades.

Min synprofil Fastställ dina personliga synvanor nu och hitta en glasögonlösning som passar just dig.
Hitta en ZEISS-optiker nära dig

Vill du läsa mer?

Ögonbryn ljuger inte Vad våra ögonbryn säger om oss
Hur tillverkas glasögonglas? Från plast- till mineralglas från ZEISS – allt du vill veta om hur glasögonglas tillverkas

Förstå din syn 2018-mar-28

Tags:

Att upptäcka synproblem Närsynthet, långsynthet, brytningsfel etc.: Vilka synproblem finns det och hur kan vi åtgärda dem?
Defekt röd-grön-seende, röd-grön färgblindhet och total färgblindhet Vad finns det för olika typer av färgblindhet och defekt färgseende? Hur känner man igen dem?

Förstå din syn 2017-nov-29

Tags:

Liknande produkter