Defekt röd-grön-seende, röd-grön färgblindhet och total färgblindhet

Vad finns det för olika typer av färgblindhet och defekt färgseende? Hur känner man igen dem?

Livet är fyllt av färger – men inte alla uppfattar färger lika bra. Färgblindhet och defekt röd-grön-seende är vanliga typer av defekt färgseende. Ofta märker man inte ens av att man är drabbad. Det finns dock ett test som kan snabbt kan påvisa färgblindhet och defekt röd-grön-seende. Men vad finns det för olika typer av färgblindhet och defekt färgseende? Hur kan man diagnostisera dem?

Defekt färgseende, färgblindhet och defekt röd-grön-seende

Det finns många former av färgblindhet. Utifrån orsaker och symptom skiljer man mellan defekt färgseende, partiell färgblindhet och total färgblindhet. En människa kan födas med defekt färgseende eller utveckla det genom livet. Många svårigheter att identifiera färger uppkommer till följd av ögonsjukdomar som t.ex. makuladegeneration. Långvarigt intag av vissa läkemedel , eller sjukdomar som påverkar synnerven, kan också leda till problem att uppfatta färger. En sådan sjukdom är t.ex. optisk atrofi, som gör att fotoreceptorcellerna i synnerven dör. Orsakerna till detta kan t.ex. vara inflammation i synnerven, förhöjt tryck i hjärnan eller alkoholförgiftning. Även förändringar i hjärnan, eller om ögats lins blir grumlig med hög ålder, kan begränsa vår förmåga att uppfatta färger.

Människor som lider av ärftliga problem med färgseendet märker ofta inte av detta förrän efter att ha levt med sjukdomen under många år. Det kan ibland krävas t.ex. ett slumpmässigt samtal med någon som uppfattar färger normalt och kanske säger "jag tycker att det ser mer blått ut...", eller att man utför en uppgift där man måste kategorisera färgerna exakt, innan en person med defekt färgseende inser att han eller hon inte uppfattar världen på samma sätt som andra människor. I många yrken krävs perfekt färgseende, och de som lider av färgblindhet eller defekt färgseende kan inte jobba med detta. Exempel på sådana yrken är polis, målare, CAD-tekniker, tandläkare, elektriker och laboratorieassistenter. Perfekt färgseende är också ett måste inom många konstnärs-/designyrken och inom modeindustrin. Av denna anledning kräver många yrken att de sökande genomgår ett färgblindhetstest för att jobba inom t.ex. transportindustrin. Framtida piloter behöver också bevisa att de inte är färgblinda, precis som folk som ansöker om förarbevis för större motorbåtar.

Orsaker till färgblindhet och defekt färgseende

Det mänskliga ögats näthinna består av två typer av sinnesceller: stavar och tappar. Stavarna hjälper oss att urskilja ljus och mörker medan tapparna ansvarar för färgseendet. Personer med normal syn har tre olika typer av tappar, varav varje typ är ansvariga för ett visst färgområde: L-tappar för rött, S-tappar för blått och M-tappar för grönt. L, S och M avser det område av färgspektrat som omfattas av de specifika tapparna: L står för "långa" våglängder, S för "korta" (engelska "short") våglängder och M för "medellånga" våglängder. Våglängden i det ljus som når ögat stimulerar färgpigmenten i tapparna och utlöser olika färguppfattningar i hjärnan. Om en typ av tappar inte fungerar korrekt eller inte fungerar alls begränsas personens förmåga att uppfatta färger vilket leder till defekt färgseende eller färgblindhet. Tapparna är dessutom bara aktiva när en viss grad av ljus föreligger. När det är mörkt arbetar bara stavarna som är ansvariga för kontrasterna mellan ljus och mörker. Därför är "alla katter grå" i mörkret.

Orsaker till färgblindhet och defekt färgseende

Defekt färgseende, t.ex. defekt röd-grön-seende

Människor med defekt färgseende uppfattar bara vissa färger men inte andra eftersom en del av receptorerna – tapparna – inte fungerar korrekt. Det finns olika typer av defekt färgseende. Vanligast är defekt röd-grön-seende, som många ofta (felaktigt) kallar röd-grön färgblindhet eller bara färgblindhet. Det drabbar 9 % av männen men bara 1 % av kvinnorna. Det finns två typer av defekt röd-grön-seende: svårighet att uppfatta grönt (deuteranomali) och svårighet att uppfatta rött (protanomali). En person som lider av deuteranomali har svårigheter att uppfatta grönt eftersom de sinnesceller som krävs, alltså tapparna för färgen grönt, inte fungerar som de ska. Gröna färger visas mattare eller blekare jämfört med hos människor med normalt färgseende, och ofta märker man inte av att man är drabbad förrän man ställs inför en situation där man inte kan se skillnad mellan olika nyanser av grönt. Beroende på hur allvarlig defekten är har den som är drabbad svårt att skilja mellan rött och grönt, och ofta mellan blått och lila och rosa och grått, framför allt i svagt ljus. Symptomen på defekt rödseende är liknande: då de röda tapparna inte fungerar som de ska har man ofta svårt att uppfatta färgen rött korrekt och skilja den från grönt. Det går inte att behandla någon form av defekt röd-grön-seende.

Nedsatt färguppfattning

När någon lider av färgblindhet av typen anomal trikromasi finns alla tappar som behövs. Deras känslighet är dock extremt begränsad vilket gör att färgerna uppfattas mindre intensivt och den drabbade därför ofta blandar ihop dem. Ett exempel: en begränsad förmåga att uppfatta rött kan innebära att en person med anomal trikromasi ser röda trafikljus mycket senare än andra bilförare.

Partiell färgblindhet, t.ex. röd-grön färgblindhet

När en person lider av partiell färgblindhet saknas eller fungerar inte en del av de sinnesceller som krävs för att uppfatta färger. Dikromasi avser någon som bara har två typer av fungerande tappar, monokromasi en person som bara har en typ. De drabbade kan uppfatta vissa färger men inte hela spektrat. Vid grönblindhet (deuteranopi) har man inga fungerande tappar för färgen grönt; personer med tritanopi, blåblindhet, saknar tappar för färgen blått. En person med protanopi har inga fungerande röda tappar. Det gör att man bara kan uppfatta ett mycket begränsat färgspektrum. De drabbade kan inte skilja alls mellan rött och grönt. Antingen uppfattar de inte trafikljus eller framförvarande fordons röda bromsljus alls, eller först när det är för sent. Det finns ingen behandling för partiell färgblindhet.

Total färgblindhet

Total färgblindhet (akromatopsi eller akromasi) avser oftast ärftlig färgblindhet där en person inte uppfattar några färger alls utan bara gråskalor. Andelen som lider av akromatopsi är lika hög hos kvinnor som hos män. De drabbade har kraftigt begränsad synskärpa och är extremt känsliga för ljus (fotofobi). Inga av de tre typerna av tappar som används för färguppfattning fungerar hos människor som är helt färgblinda. De kan bara se med hjälp av stavarna i ögonen, alltså de sinnesceller som ansvarar för synen när det är mörkt. Av denna anledning uppfattar människor med akromasi runt 500 olika grader av ljus/mörker. Total färgblindhet är vanligen ärftlig men kan också uppkomma till följd av cerebral akromatopsi efter en stroke, en traumatisk hjärnskada eller andra former av hjärnskador.

Vad kan man göra om man är drabbad?

I dagsläget kan man inte behandla färgblindhet eller defekt färgseende. Det finns dock specialglas som kan förbättra färgkontrasten och göra att man ser bekvämare under vissa förhållanden. Glasögon med röda glas kan hjälpa människor som lider av färgblindhet och ökad ljuskänslighet genom att reducera reflektionerna mer effektivt än normala glas eller solglasögon. Om läkemedel ligger bakom färgblindheten bör du sluta med dessa omedelbart.

Att diagnostisera färgblindhet och defekt färgseende

Följande tester av färgseendet används för att avgöra om någon är färgblind eller lider av defekt färgseende.

Ishiharatestet (pseudoisokromatiska tavlor)

Ishiharas färgtavlor används för att diagnostisera defekt röd-grön-seende eller defekt blå-gul-seende (tritanomali). Varje rund platta är täckt av färgade prickar som formar en viss siffra beroende på personens förmåga att se färger. Ett exempel: med samma platta ser personer med normal syn talet 74, medan personer med defekt röd-grön-seende istället ser talet 21. Utifrån detta kan man tillförlitligt diagnostisera en persons specifika färgsinnesdefekt.

Nagels anomaloskop

Anomaloskopet används för att diagnostisera röd-grönblindhet eller defekt röd-grön-seende. Patienten ombeds att blanda rött och grönt ljus för att uppnå en viss nyans av gult (natriumgult). Utifrån detta kan man ställa en precis diagnos för vilken typ av defekt färgseende det rör sig om. Ett exempel: människor med defekt grönseende tenderar att tillsätta för mycket grönt.

Farnsworth-testet

Med Farnsworth-testet kan man diagnostisera defekt röd-grön- och blå-gul-seende. Patienterna ombeds att sortera brickor i olika nyanser. Beroende på typ av defekt tenderar testpersonen att bilda ett typiskt mönster av vilket man kan dra slutsatser om den speciella typen av färgsinnesdefekt.

Gör testet: är du färgblind?

Många har defekt färgseende utan att faktiskt veta om det – är du en av dem? Gör testet: vad ser du på följande 12 färgtavlor? Ofta, men inte alltid, kan man urskilja en siffra. Personer med defekt färgseende ser en annan siffra än personer med normalt färgseende, eller så ser de ingen siffra alls. "Rätt" resultat – med andra ord vad en person utan defekt färgseende skulle se – visas när man flyttar musen över färgtavlan. Om siffran inte överensstämmer med vad du ser i den färgade cirkeln kan ditt färgseende vara defekt. Din optiker kan använda ett speciellt test för att fastställa om så är fallet och för att ta reda på exakt vilken defekt du lider av.

ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest
ZEISS färgblindhetstest

© YAY Media AS / Alamy Stockphoto

Du kanske också är intresserad av detta

Min synprofil Fastställ dina personliga synvanor nu och hitta en glasögonlösning som passar just dig.
Hitta en ZEISS-optiker nära dig

Vill du läsa mer?

Hur tillverkas glasögonglas? Från plast- till mineralglas från ZEISS – allt du vill veta om hur glasögonglas tillverkas

Förstå din syn 2018-mar-28

Tags:

Att upptäcka synproblem Närsynthet, långsynthet, brytningsfel etc.: Vilka synproblem finns det och hur kan vi åtgärda dem?
Glasögonens historia Från "lässtenar" till livsstilsaccessoarer
Bättre syn för äldre Många över fyrtio behöver glasögon och med progressiva glas kan de få perfekt syn igen.

Liknande produkter