Våra ögon – våra fönster mot världen

Våra ögon fungerar som en kamera där många olika delar arbetar perfekt tillsammans. Det är goda nyheter eftersom synen är vårt viktigaste sinne

För de flesta av oss är det en självklarhet. Vi öppnar ögonen och ser världen. När väckarklockan ringer på morgonen ser vi de röda siffrorna och färgen på lakanet. Vi ser de gröna löven på träden utanför fönstret och taket som kanske skulle behöva en omgång färg. Faktum är att synen ger oss 80 % av alla intryck från omgivningen.

Det genomsnittliga människoögat har en diameter på 24 millimeter och väger ca 7,5 gram. Det består av 6 gram vatten och 1,5 gram cellvävnad. Låg materialkostnad för en så kraftfull och levande kamera. Ännu har ingen kunnat förklara in i minsta detalj hur två kristallformade organ kan projicera så perfekta bilder av vår omvärld i vårt medvetande.

Den grundläggande funktionen kan vi förstå

Den grundläggande funktionen kan vi förstå. På samma sätt som en kamera har ögonen ett eget optiskt systen. Ögats viktigaste komponenter är:

 

  • Horhinnan
  • Ögonvitan
  • Iris och pupiller
  • Främre och bakre kammare
  • Ögats lins
  • Ciliarkroppen (strålkroppen)
  • Glaskroppen (corpus vitreum)
  • Näthinnan
  • Åderhinnan (chorioidea)
  • Synnerven (nervis opticus)
  • Fovea (fovea centralis)

 

Detaljerad beskrivning av ögats optik

Oavsett om du bläddrar i de senaste modemagasinen eller ser en spännande fotbollsmatch på tv – ljusstrålarna som reflekteras mot tidningen eller tv-skärmen letar sig in i ögonen. De träffar först hornhinnan som syns utifrån och har till uppgift att skydda ögat mot skräp, damm och irriterande ångor.

Efter hornhinnan passerar ljusstrålarna genom den främre ögonkammaren och pupillen i iris. På tyska kallas iris tack vare sin vackra färg även för "Regenbogenhaut" (regnbågshinna). Det vi ser av iris utifrån avgör färgen på våra ögon. Ett mörkt öga har många pigment, ett ljust har färre.

Den bakre ögonkammaren är fylld med en vätska som kallas kammarvatten. Varje dag produceras tre kubikcentimeter av denna vätska som ger näring åt hornhinnan och ögats lins. Ett sofistikerat system ventilerar ut vätska som inte längre behövs.

Iris fungerar ungefär som bländaren på en kamera. Den utvidgar eller krymper pupillen och reglerar därigenom hur många ljusstrålar som når varje öga. Ljusstyrkan avgör hur mycket den utvidgar eller drar ihop. Den kan krympa ned till 1,5 millimeter när det är extremt ljust och öppnas upp till 8 millimeter en mörk natt.

Hur fungerar synen egentligen?

Våra ögon – våra fönster mot världen

Ljusstrålarna letar sig sedan längre in och når till slut ögats lins. Den är ca 9 millimeter i diameter och 4 millimeter tjock. Linsen omsluts av ciliarmuskeln som i stort sett fungerar som en kamerazoom.

 

När du tittar på något på avstånd är muskeln relativt avslappnad. Tittar du däremot på din klocka spänns muskeln. Det i sin tur gör att linsen blir buktigare och brytningsstyrkan ökar.

 

Denna mäts i dioptrier. Föremål på nära håll kan återskapas med hög skärpa av den buktiga linsen. På fackspråk talar man om ackommodation. Förmågan till ackommodation är större hos unga människor. Tolvåringar med friska ögon kan se föremål så nära som 8 centimeter med mycket god skärpa. Hos personer i fyrtioårsåldern, är avståndet 17 centimeter och hos sjuttioåringar omkring en meter.

 

Visste du att 95 procent av vår synskärpa är samlad i en liten punkt i näthinnan? Denna punkt med en diameter på bara två millimeter kallas macula eller gula fläcken. Mitt i gula fläcken finns fovea, en centralgrop där tapparna som ansvarar för vårt färgseende sitter mycket tätt. Näthinnan är med andra ord platsen för vårt skarpaste seende.

 

I näthinnan sitter även stavarna som gör att vi kan se i skymning och på natten. Utrymmet i den bakre delen av ögat fylls av glaskroppen. Den består av en geléartad massa och skyddar näthinnan och ögat. Glaskroppen har en elastisk struktur och fungerar som en stötdämpare om ögongloben utsätts för ett plötsligt tryck.

Men vad händer i näthinnan?

Efter sin färd genom ögat träffar ljuset till slut näthinnan. De viktigaste komponenterna i näthinnan är stavarna och tapparna. De är ljuskänsliga celler (fotoreceptorer) och vi har alla omkring 130 miljoner stycken.

De två typerna har olika uppgifter. Stavarna, som är drygt 120 miljoner till antalet, uppfattar kontraster mellan ljus/mörker och ger synintryck i gråtoner. Tapparna, som är sju miljoner, låter oss se de vackra färgerna i världen, förutsatt att de får tillräckligt med ljus. Men i mörker är fortfarande alla katter grå.

Vi människor och de flesta däggdjuren har tre olika typer av tappar. Därför kan vi skilja mellan rött, grönt och blått. Dessa tre färger kallas primärfärger och utifrån dem kan man skapa många andra färger. Människan uppfattar elektromagnetisk strålning med våglängder mellan 380 och 780 nanometer som ljus. Ett exempel: En våglängd mellan 650 och 700 nanometer triggar signalen "röd".

Synnerven börjar bakom ögat och sträcker sig till syncentrat i hjärnan. Det är hit all syninformation från näthinnan leds och syncentrat bak i hjärnan behandlar den inkommande informationen. Här skapas en upp-och-nedvänd bild som hjärnan – eller cerebral cortex för att vara mer exakt – vänder rätt. Vi tror ofta att det är ögonen som ser – när det i själva verket är hjärnan som ger oss bilderna.

På denna webbplats använder vi cookies. Cookies är små textfiler som sparas av webbsidor på din dator. Cookies är mycket vanliga och används för att optimera visningen av webbsidorna och för att förbättra dem. Genom att använda våra sidor godkänner du användningen av cookies. mer